← →
SENASTE NYTT
Under sommaren 2013 var jag på broderikurs med konstnär Nina Bondeson på Sätergläntan i Dalarna (Sveriges hemslöjdsMekka). Där påbörjade jag ett broderi av min gudfars avskedbrev till livet, han tog livet av sig när han fick reda på att han drabbats av AIDS 1991. Broderiet är klart, bilder kommer. Kursen med Nina Bondeson rekommenderar jag starkt! En vecka av lust, stillhet, samtal och INTENSIVT arbete.
Nu är verket Ingen kommer att förstå detta (gudfars avskedsbrev) med på en samlingsutställning på Ystad konstmuseum 7 februari - 3 maj. Den vandrade dit efter att ha hängt på Varbergs konsthall (11 okt-11 jan 2015). Ola Åstrand är curator.
Medverkande konstnärer: Annika Liljedahl, Marja-Leena Sillanpää, Mandana Moghaddam, Bella Tinghammar, Roj Friberg, Richard Vogel, Eva Björkstrand, Beth B, Niklas Eneblom, Leif Holmstrand, Börje Almquist, Lenke Rothman, Johanna Ekström, Karin Broos, Leif Claesson, Ola Åstrand, Kerstin Danielsson, Roland Persson, Lena Mattsson, Ester Henning, Kennet Klemets, Dana Sederowsky, Elisabeth Moritz, Camilla Ander och Bo Melin
Så här skriver Ola Åstrand om utställningen:
De huvudsakliga anledningarna till denna utställning är två. Den första är en skulptur, av Sten Etling, som Ulf Kihlander och jag visade i utställningen Tänd mörkret . Det rör sig om en vacker och enkel skylt med orden: Warning: sensitive people in the area. Den andra anledningen är att jag för några år sedan hamnade i ett besvärligt läge där jag faktiskt inte mådde särskilt bra. I samband med det uppstod en längtan hos mig efter att få känna mig mindre ensam. Jag ville ta reda på mer om hur andra upplevt sina kriser. Eftersom jag arbetar med konst väcktes då tanken på att göra en utställning om livskriser. Etlings skulptur är tankeväckande. För mig var den både en konfrontation och ett exempel på en öppenhet inför detta att vara en känslig människa. Själv har jag tidigare skämts för min känslighet. Etlings skulptur är en direkt varning att akta sig för känsliga människor, och inte alls lika dubbeltydig som titeln på denna utställning. Jag fick ett starkt intryck av att Etling visste en del om känslighet. Jag tänker att Etling precis som jag vet att känsliga människor kan ställa till det för sig själva och även för andra.
Tyvärr fick vi inte låna Sten Etlings skulptur, men jag ville ändå nämna den här i mitt förord.
Som kulturarbetare handlar det i hög grad om att ha feeling. Vi guidas till 99% av känslor i vårt arbete. Det är möjligt att en konstnärs känslighet kanske inte är en egenskap som står så högt i kurs i ett rationellt och materialistiskt samhälle. Men att fråga vad man ska ha konst till är som att fråga vad man ska ha känslor till. Faktum är att vi alla styrs till stor del av känslor och visst är det så att vi alla, förr eller senare råkar ut för saker som rubbar vår jämvikt. Livet är sällan så lätt och glädjefyllt som vi önskar. Varför då inte göra konst av det? Konsten är som jag ser det en självklar plats för att prata om och gestalta livskriser.Att få dela det som gör ont med andra gör det lättare att bära och det känns dessutom mindre ensamt.
När mitt liv kulminerade i en livskris sökte jag tröst i litteratur, film, konst och musik gjord av människor som drabbats av något liknande det jag själv drabbades av. Jag sökte upp en stödgrupp och jag började i terapi. Jag klarade inte att reda ut situationen helt på egen hand och jag kunde inte fortsätta leva på samma vis som förut. Kanske är en kris ett vägskäl där man tvingas välja mellan att gå under eller ta en annan ny och okänd väg?
I ett hårdnande samhällsklimat med allt större ekonomiska klyftor och minskad välfärd ökar ensamheten, utslagningen och utanförskapet. I Sverige har förbrukningen av antidepressiva mediciner nästan fördubblats under de senaste tio åren. Antidepressiv medicin hjälper mot de känslomässiga dalarna men den gör tyvärr också att vi känner mindre glädje. Vi stänger, genom att medicinera, helt enkelt av de obekväma känslorna för att vi inte vet hur vi ska hantera dem i en värld där det inte verkar finnas någon plats för dem.
Jag har velat sätta samman en utställning där känslor och erfarenheter får plats. I kreativiteten finns en lust och livsglädje, även om temat är en livskris. Jag hoppas denna utställning, trots sin titel, blir en plats för oss känsliga människor.
/Ola Åstrand
SENASTE NYTT
Under sommaren 2013 var jag på broderikurs med konstnär Nina Bondeson på Sätergläntan i Dalarna (Sveriges hemslöjdsMekka). Där påbörjade jag ett broderi av min gudfars avskedbrev till livet, han tog livet av sig när han fick reda på att han drabbats av AIDS 1991. Broderiet är klart, bilder kommer. Kursen med Nina Bondeson rekommenderar jag starkt! En vecka av lust, stillhet, samtal och INTENSIVT arbete.
Nu är verket Ingen kommer att förstå detta (gudfars avskedsbrev) med på en samlingsutställning på Ystad konstmuseum 7 februari - 3 maj. Den vandrade dit efter att ha hängt på Varbergs konsthall (11 okt-11 jan 2015). Ola Åstrand är curator.
Medverkande konstnärer: Annika Liljedahl, Marja-Leena Sillanpää, Mandana Moghaddam, Bella Tinghammar, Roj Friberg, Richard Vogel, Eva Björkstrand, Beth B, Niklas Eneblom, Leif Holmstrand, Börje Almquist, Lenke Rothman, Johanna Ekström, Karin Broos, Leif Claesson, Ola Åstrand, Kerstin Danielsson, Roland Persson, Lena Mattsson, Ester Henning, Kennet Klemets, Dana Sederowsky, Elisabeth Moritz, Camilla Ander och Bo Melin
Så här skriver Ola Åstrand om utställningen:
De huvudsakliga anledningarna till denna utställning är två. Den första är en skulptur, av Sten Etling, som Ulf Kihlander och jag visade i utställningen Tänd mörkret . Det rör sig om en vacker och enkel skylt med orden: Warning: sensitive people in the area. Den andra anledningen är att jag för några år sedan hamnade i ett besvärligt läge där jag faktiskt inte mådde särskilt bra. I samband med det uppstod en längtan hos mig efter att få känna mig mindre ensam. Jag ville ta reda på mer om hur andra upplevt sina kriser. Eftersom jag arbetar med konst väcktes då tanken på att göra en utställning om livskriser. Etlings skulptur är tankeväckande. För mig var den både en konfrontation och ett exempel på en öppenhet inför detta att vara en känslig människa. Själv har jag tidigare skämts för min känslighet. Etlings skulptur är en direkt varning att akta sig för känsliga människor, och inte alls lika dubbeltydig som titeln på denna utställning. Jag fick ett starkt intryck av att Etling visste en del om känslighet. Jag tänker att Etling precis som jag vet att känsliga människor kan ställa till det för sig själva och även för andra.
Tyvärr fick vi inte låna Sten Etlings skulptur, men jag ville ändå nämna den här i mitt förord.
Som kulturarbetare handlar det i hög grad om att ha feeling. Vi guidas till 99% av känslor i vårt arbete. Det är möjligt att en konstnärs känslighet kanske inte är en egenskap som står så högt i kurs i ett rationellt och materialistiskt samhälle. Men att fråga vad man ska ha konst till är som att fråga vad man ska ha känslor till. Faktum är att vi alla styrs till stor del av känslor och visst är det så att vi alla, förr eller senare råkar ut för saker som rubbar vår jämvikt. Livet är sällan så lätt och glädjefyllt som vi önskar. Varför då inte göra konst av det? Konsten är som jag ser det en självklar plats för att prata om och gestalta livskriser.Att få dela det som gör ont med andra gör det lättare att bära och det känns dessutom mindre ensamt.
När mitt liv kulminerade i en livskris sökte jag tröst i litteratur, film, konst och musik gjord av människor som drabbats av något liknande det jag själv drabbades av. Jag sökte upp en stödgrupp och jag började i terapi. Jag klarade inte att reda ut situationen helt på egen hand och jag kunde inte fortsätta leva på samma vis som förut. Kanske är en kris ett vägskäl där man tvingas välja mellan att gå under eller ta en annan ny och okänd väg?
I ett hårdnande samhällsklimat med allt större ekonomiska klyftor och minskad välfärd ökar ensamheten, utslagningen och utanförskapet. I Sverige har förbrukningen av antidepressiva mediciner nästan fördubblats under de senaste tio åren. Antidepressiv medicin hjälper mot de känslomässiga dalarna men den gör tyvärr också att vi känner mindre glädje. Vi stänger, genom att medicinera, helt enkelt av de obekväma känslorna för att vi inte vet hur vi ska hantera dem i en värld där det inte verkar finnas någon plats för dem.
Jag har velat sätta samman en utställning där känslor och erfarenheter får plats. I kreativiteten finns en lust och livsglädje, även om temat är en livskris. Jag hoppas denna utställning, trots sin titel, blir en plats för oss känsliga människor.
/Ola Åstrand
